Provtagningen
Det gick oväntat bra att ta hand om morgonrutinerna här hemma på fastande mage. Knäcke-kexen hjälpte mig idag också :o) (Till barnen alltså, inte till mig själv)
Sen gick ju själva provtagningen rätt fort, så då körde jag direkt till konsum och ordnade mig lite frukost i deras cafeteria innan jag klarade av helg-handlingen.
Det var värre när jag var gravid och skulle göra glukosbelastning på fastande mage och sitta där i två timmar innan jag fick någon mat. Det var hemskt. 2 ggr vid varje graviditet fick jag gå igenom det. De tre sista gångerna hade jag mat med mig så jag kunde börja äta direkt när barnmorskan tagit det där provet hon skulle ta :o) Man lär sig av sina erfarenheter...
Nåja, det där var ju längesen förståss. Dagens prover får jag svar på på onsdag. Intressant.
3 kommentarer:
Det är tillräckligt svårt att behålla lugnet med ett barn och två föräldrar på morgnarna, när det är bråttom. Hur man får ihop det med tre barn - det övergår min förmåga att förstå! Du är duktig, tycker jag!
Tja, man brukar ju säga att man klarar det man måste...
Är det inte så att din tös är lite mindre än mina stora? Det gör stor skillnad. Femåringarna klarar ju mycket själva, trots allt. Även om det ibland krävs lite tjat innan det händer... Det känns som att utan Thea hade allt gått som en dans :o) (Men hemskt tomt hade det blivit!)
Och så lyckas jag ju inte heller riktigt behålla lugnet...
Så, jag känner mig inte så värst duktig egentligen... Men din kommentar värmer, Ina, och gör att det hela känns lite bättre trots allt :o) Tack!
Min tös är 6 år och jag förstår varför man lärde sig om 6-årstrotset på barnkunskapen på högstadiet :o) ! Fast hon klarar mycket själv också, helt klart! Visst är det så att man klarar det man måste, men att få lite beröm när man gör det bra skadar ju inte heller - och jag tycker det låter som att du gör det bra!
Skicka en kommentar