Rättelse!

Barnens Farmor påpekade idag att jag hade räknat fel i mitt senaste inlägg! 5+5 blir ju 10 och inte 8 som jag skrev....

Det skulle alltså stått att vi går bra ihop alla 10!

Bra med uppmärksamma läsare. Var det ingen annan som märkte det?

Inget speciellt

Egentligen har jag inget speciellt att skriva, men jag tyckte att det var dax ändå att skriva lite...

Har ni sett min coola lista över var folk som kommer hit kommer ifrån? Här till vänster? Kul att se att det är folk lite varstans ifrån som hittar hit :-)

Själv snodde jag den där grejen på Mies blogg Absolut Guldkant som jag gärna läser. Eller, ja, snodde gjorde jag ju inte. Hon har ju sin kvar och den är helt gratis att bara klicka på och hämta hem till sin egen blogg :-)

För övrigt hade vi en kompisfamilj här på middag i lördags. De har också tre flickor. Ett par tvillingar som är 10 mån yngre än våra tvillingar och en enling som är ett halvår äldre än vår enling. Parmiddagar blir inte riktigt samma sak när det är 4 vuxna och 6 barn kan jag säga..... Men trevligt var det förståss :-) Och det märks också att det ändå blir lugnare och lättare med åren liksom. Snart kan vi kanske t o m sätta barnen i köket så vi vuxna får lite lugn o ro och prata ;-) Eller.... kanske blir det vi vuxna som får sitta där förresten, vi är ju inte lika många...
Nåja, som vanligt så tänkte jag att vi borde träffas oftare. Vi går bra ihop alla 8 tycker jag.
En lustig detalj är att deras tvillingflickor är lika olika i tempo och sätt som våra. Så har det varit hela tiden och det blir faktiskt mer o mer tydligt tycker jag. Elin och Hilda är varken stilla eller tysta en minut i sträck och Hanna och Oliva sitter lugnt och tittar på och lyssnar. hihi. (Jaja, jag överdrev väl liite då...)
Faktiskt var det så att när de skulle hem, och mamman i familjen skulle säga till Hilda för ungefär 17:e gången att gå ut i hallen o ta på jackan, så visade det sig att det var Elin, och inte Hilda som virvlade förbi. Ljushåriga är de båda två och virvlar på samma sätt :-)

Idag tog jag cykel + tåg till jobbet. Det blir inte så ofta som jag skulle önska. Det var över en vecka sedan sist. Fast å andra sidan tänkte jag göra det imorgon också. Jag fick lite extra inspiration för det idag, för jag klarade att cykla upp för hela backen på hemvägen :-D Det har jag nog inte gjort sedan före barnen! Det är alltså en riktigt rejält brant o lång backe, så det kändes ordentligt i benen och kändes riktigt skönt att jag klarade det :-)

Hihi, och så trodde jag att jag inte hade något att skriva om! Som det kan gå :-)

Demonstrationsdag med oväntat slut

Igårkväll fick jag ett mail från en vän som berättade att det skulle anordnas en demonstration mot kommunens sparplaner för barnomsorg o skola idag.

Först tänkte jag att nej, såntdär håller ju inte jag på med. Jag har ju aldrig varit med i någon demonstration. Men efterhand under kvällen och under dagen idag så blev jag mer och mer övertygad om att jag faktiskt skulle hämta barnen lite tidigare och ta dem med på demonstration. Anders kom nyss hem från Polen (nu ikväll alltså), så han kunde ju inte vara med då, klockan 4.

Så, taggad till tänderna att visa de där kommungubbarna att det är viktigare att ta väl hand om kommunens barn än att räknas som lågskattekommun körde jag tidigare från jobb (fast inte riktigt så tidigt som jag hade tänkt), tog på mig skidstället (Det är KALLT i Skåne idag) och hämtade Thea.

Hon var inte överdrivet intresserad av att gå och demonstrera, men tillslut hade jag iallafall lyckats få på henne overall mm. Då höll jag på att smälta bort. Skidkläder är till för att bäras utomhus. Sen skulle vi in i bilen och snabbt iväg till H&Es skola.

Men då kom Thea på att hon var kissig. Suck! Bara att gå in i huset, skala av alla kläder, upp o kissa och på med kläderna igen.
Äntligen iväg till skolan. Inte speciellt tidigt. Nästan lite sent, faktiskt.
Framme på skolan ville T stanna i bilen när jag hämtade de andra. Ja, det lät ju bra för då går det kanske lite snabbare.
Men, inget kan ju gå speciellt snabbt med de där två damerna. Jag hann smälta bort en gång till.
Under tiden har Thea somnat i bilen, så när vi skulle ur bilen igen på konsums parkering, så ville hon förståss inte ut alls. Tillslut var vi då ändå på väg till torget.

Det stod i mailet att demonstrationen skulle börja kl 16 "...och efter cirka 30 minuter promenerar vi tillsammans till Komunhuset..."
Därför kändes det inte jätteviktigt att vara där precis kl 16, så det hade jag egentligen aldrig räknat med. Dessutom vet man ju att sånnadär saker alltid blir lite försenade (hur man nu kan veta det om man aldrig varit på demonstration förut).

Men när vi kom dit var klockan 16:35 och på torget stod en ensam vilsen människa. OK, tänkte jag, de har gått, men vi hinner kanske ikapp. Så, jag släpar iväg barnen mot Kommunhuset.

Halvvägs dit möter vi en ström av barn, vuxna och barnvagnar! Vi har alltså missat alltihop!

Jag blev så himla besviken.
De såg så glada ut de som kom gående och pratade glatt med varandra, och jag var så ur balans efter all stress som bara lett till fiasko, så jag kom mig inte för att fråga någon hur det hade gått eller så.
Vi bara vände och följde med strömmen tillbaks till konsum.

Där fick barnen stanna på (eller kring) en bänk ute vid förbutiken medan jag gick in för att handla det viktigaste. Jag kände att jag inte skulle fixa att ha dem med i affären.
Vi behövde också något att tröstäta på, tyckte jag, så jag köpte vars en pepparkaksglass (GB-Sandwich). De är väldigt goda och gick hem hos oss alla.
Sen körde vi hem och åt kvällsmat och gjorde allt det där som man gör på kvällarna.

Hur ska jag nu kunna berätta på jobbet imorgon att vi MISSADE demonstrationen!?! Jag som pratat om det hela dan idag....

Nåja, det löser sig väl :-)

Första snön!

I natt kom den, minsann.

Elin fick bråttombråttom ut efter frukost och gjorde en snöboll som hon slängde på huset. Sen fick hon gå in igen och leta upp vantar :-)

Nu har Hanna också kommit ut. Thea sitter kvar vid frukostbordet och är inte speciellt intresserad av att gå ut i snön. Hon stannar hellre inne och ser till att hennes Pappa inte har så tråkigt när han läser tidningen...

Själv ska jag strax åka till jobbet. Jag lyckades nämligen glömma farsdagspresenten till min pappa där igår. "Det man inte har i huvudet får man ha i benen" som min käcka mamma brukar säga....
Jag ska också handla lite mat o sånt till helgen. Bäst jag kommer iväg nu då.

Världen är full av goda människor!

Eller, iallafall "min" Pågatågstation :-)

Jag cyklade till tåget idag. Hade god tid på mig för cyklingen, så jag fick vänta en stund när jag kom fram. Då satte jag mig i väntkuren och spelade QuadraPop på min röda telefon. Det är rätt kul faktiskt, och man skärmar av omvärlden när man spelat en stund. Plötsligt kom tåget, så jag flög upp och ombord. Just när tåget började gå så inser jag att jag lämnat mina stora, varma, goa, mjuka Goretexhandskar på bänken i väntkuren :-(

Inget att göra åt det just då, mer än att gräma sig lite. Det gjorde jag lite då och då under dagen. När jag kom tillbaks med tåget igen, så tänkte jag att jag måste ju ändå gå över till den andra perrongen igen o kolla om de ligger kvar. Döm om min förvåning när de verkligen låg kvar precis där jag lämnat dem!

Det finns hopp för mänskligheten!