Arg

Idag börjar jag dagen med att vara arg.

Först kollar jag lite på gårdagens politikreklam från igår till frukosten: Ett adresserat "personligt" brev till mig från Fredrik Reinfeldt där han berättar att han minsann vet hur det är att vara förälder, han har ju tre egna barn, och allt fint han vill göra för barnfamiljerna. Och så ett adresserat vykort från Socialdemokraterna som berättar allt bra de vill göra för oss föräldrar och allt dåligt som Moderaterna vill!

Först: Opassande med Sossarnas anti-reklam mot Moderaterna.
Men värst: Varför är dessa brev bara adresserade till mig?!? Vi är väl två småbarnsföräldrar i den här familjen? Eller det är kanske bara mammorna som räknas? På framsidan av Sossarnas vykort står det "Mamma- och pappaledigast i världen eller mindre tid med barnen?" Men tydligen är det bara mammorna som det är värt att skicka kort o brev om familjepolitik till. Pappor är ju ändå inte värst intresserade... eller? Sånt gör mig sååå irriterad!

Sen kan det för all del hända att det kommer likadana brev till Anders imorgon, och i så fall är ju allt frid o fröjd men ändå lite onödigt. De kunde väl för tusan bara skrivit båda våra namn i adressen?

Det är ju inte bara Sossarna o Moderaterna, utan all reklam som har med barnen att göra adresseras per automatik endast till mamman. Pappor är ju inte alls intresserade av sina barn och sakerna kring dem. Nej, för att de över huvudtaget ska vilja vara med sina barn, så måste man tvinga dem att ta ut hälften av föräldradagarna. Annars smiter de till jobbet så snabbt de kan för att slippa de där jobbiga ungarna som de satt till världen. Sånna är de. Allihop.... Eller?

Jaja, nu spann jag visst vidare lite här.... Det var inte där sista jag blev arg över i morse egentligen. Det blir jag visserligen då och då, men det var inte det jag tänkt ta upp nu.

När jag sedan kommer in till barnen och väcker dem så blir jag arg över att allt är precis som vanligt.

Jag är så trött på att ett barn bara ligger kvar och ligger kvar i sängen oavsett vad man säger eller gör. Man kan locka och skoja, skrika och ryta eller bara låta henne vara, det spelar ingen roll. Hon ligger ändå kvar. När hon väl kommit upp så kan det ta hur lång tid som hellst att ta på kläderna, eftersom hon måste stanna upp och titta på annat som händer runtomkring eller bara rakt ut i luften ett stort antal gånger under processen.

Ett annat barn säger bara "Jag vill ente!" till allt och alla och springer runt och fjantar. Det är jag också så trött på. Hon är lite mindre, så henne måste man lyfta upp ur sängen och klä på mer eller mindre med våld :o( Jag har försökt det mesta där också.

Mitt i detta kaos så är där då ett barn som alltid kommer upp ur sängen först och klär på sig utan bråk. Min kära lilla Elin. Hon är så duktig och gör allt rätt (i princip) och får ändå en sur o arg mamma på grund av sina jobbiga systrar och får vänta o vänta på att de ska bli klara.

Nåja, kanske blir det bättre imorgon... Kanske har jag mer tålamod då... Det skulle verkligen behövas mer tålamod... Kan man köpa det på apoteket tro?