Vernissage hos oss idag! (Bildextra!)

Idag har Anders och jag lyckats ta oss samman och röjt undan på golvet i valda delar av vårt hus och sen har jag också dammsugit en stor del av huset minsann!

Detta är faktiskt Hannas förtjänst.

Hon har hela veckan på dagis arbetat hårt med att göra teckningar till en teckningsutställning idag. Hon har också skrivit inbjudningskort till Farmor o Farfar, Mormor o Morfar, Cilla, Elin och Thea. Tyvärr visade hon inte dem för mig förrän fredag kväll (vet inte när hon gjort dem), så vi hann inte skicka dem med posten.

Tråkigt nog så bor Cilla för långt bort så hon kunde inte komma ("Men hon kan väl ta ett flygplan?") och Mormor o Morfar är på resande fot just denna helgen. Men Farmor o Farfar kom iallafall och förståss Thea och Elin också.

Anders hjälpte henne att sätta upp snöret med små tvättklämmor på, som vi brukar hänga upp julkorten i, snett över deras rum och Elin hjälpte henne att sätta upp en del av teckningarna där.

Själv arrangerade hon andra teckningar lite varstans i rummet.

Klockan 4 började vernissagen.
Farmor och Farfar kom och beundrade utställningen och de köpte vars en teckning för 5:-/st!

Här kommer en bild på konstnären med Farmors teckning:
(Hon kunde ju tagit på sig en ren tröja och kammat håret... eller så kunde hennes mamma tänkt på att be henne göra det....)

Och en bild på konstnären med Farfars teckning:


En av teckningarna bestod av alla siffror från 1 till 100!
Vissa spegelvända och det där med mellanrum så man ser vilka som hör ihop tycker hon inte riktigt behövs (samma sak när hon skriver) men jag är helt klart imponerad! Den är inte till salu, för den ska hon visa för sin blivande skolfröken när hon kommer och hälsar på på dagis i nästa vecka :-) Jag hoppas hon också blir imponerad!

Hon gör också många teckningar som är konstnärligt imponerande, förståss :-)
Jag tyckte nog att hon har gjort många bättre än de som var med på utställningen. Nu hade hon inte lagt så mycket tid på varje teckning (utom siffrorna!) utan satsat på att göra många istället (alla fick inte plats). När hon tar god tid på sig så gör hon mängder av detaljer och finurligheter.

Sedan serverades kaffe/varm o'boy och kanelbullar i utställningslokalen.

Hanna säger att hon inte är en riktig konstnär, men vi vuxna sa att hon visst är det. Hon har ju gjort teckningar, haft utställning och t o m sålt två av dem. Klart hon är konstnär? Eller hur definierar man det egentligen?

Vi har hela tiden tyckt att Hanna mest lik mig och Elin är mest lik Cilla, och det stämmer nog till viss del, men just det konstnärliga har Cilla och Hanna gemensamt!

Det var ju inte så längesen som vi var på vernissage på Cillas utställning på Vid Ån, så det var väl därifrån som idén kom. Men alltihop var helt på Hannas eget initiativ.

Stolta föräldrar är vi idag :-)

Gåtornas palats av Dan Brown

Detta är en bok som jag faktiskt inte kan rekommendera.

Den kändes som en dålig actionfilm.
Dessutom var ledtrådarna för lätta och karaktärerna för korkade.
För många osannolika sammanträffanden.
En del av handlingen flyttades plötsligt från Sevilla till Tirana och tillbaks igen! Sicken miss! Eller var det jag som missförstod något?

Tja, vad ska man säga. Det var förståss hans debutroman, så han var väl inte helt varm i kläderna antar jag. Både DaVincikoden och I cirkelns mitt var bättre efter vad jag kommer ihåg.

Men trots allt detta så läste jag ut den idag efter att ha börjat igår. Spännande var den ju, även om jag retade mig på ovanstående + en hel del andra detaljer, som jag inte vill skriva om, ifall det nu är så att någon av er tänkte läsa boken iallafall.

Lyx-weekend i Örebro

I lördags morse kom Farmor o Farfar hit och vi packade in oss alla 7 i vår bil med bagage för festligheter och övernattning och körde iväg till Örebro. Anders hade dagen innan lyx-utrustat bilen med en DVD-spelare och två små skärmar, så barnen kunde lyxa till det med film på vägen. Och så Farmors godis förståss :-)

Anledningen till resan var att Anders yngsta kusinbarn Anton skulle ha namngivningsfest.

Vi bodde på Stora Hotellet i en lyxig svit med utsikt över slottet. När vi kom dit så var det uppdukat med mousserande vin på is, läsk, frukt o godis till oss. Trevligt, men vi skulle ju bara byta om och åka på fest, så vi hann inte riktigt med att njuta av det precis. Thea hann förståss gegga en hel del med den delade kiwin (Sedan fanns det kiwikärnor lite varstans i sviten...) och vindruvorna och pepsin gick också åt.

Det var ganska stirrigt där när barnen sprang omkring och kollade in allting och vi försökte byta om... Kändes ganska jobbigt. Höjden var när jag upptäckte att Thea hittat min mascara och kladdat ner sig lite varstans med den. Kinder, händer, hals, mage och ett ben var mer eller mindre mörkbrunt. Som genom ett under tror jag att klänningen klarade sig. Ärligt talat kollade jag inte in den så noga, för jag ville inte veta om den var nerkladdad. Jag hade inte tagit med någon reserv-klänning. Mönstret på klänningen (medaljong) innehöll iallafall samma bruna färg som mascaran, så det gjorde nog inte så mycket om det kom något på den. Iallafall så var A och duschade då precis och hade låst dörren, så jag kånkade in Thea till Farmor o Farfar i rummet bredvid för att sanera henne...

När vi sen väl kom till festen så gick allt fint. Thea o Saga kom igång och lekte nästan på en gång och de hittade inte på så värst farliga hyss, trots allt. De har båda hyfsat stor hyss-potential (Fast Thea är nog ett strå vassare) och när de är tillsammans så får man känslan av att nästan vad som hellst kan hända....

Antons farmor och farfar och några till på festen är döva, så det pratades en del med händerna också. Hanna o Elin har lärt sig att bokstavera sitt namn på teckenspråk på dagis, så Hanna visade och fick beröm. Elin vågade inte riktigt.

Där var fler barn. De flesta ungefär kring Theas ålder. Det fanns stunder under festen då man önskade att man kunnat teckenspråk, så man sluppit försöka överrösta lek-ljuden när man skulle konversera... Det verkade så mycket smidigare att prata med händerna då...

Tillbaka på hotellet sov vi ända till 6:15 när Elin tyckte att det var dax att vakna.... Hon letade upp något barnprogram på deras TV (Vi hade en i varje rum) och höll sig lugn med det ett tag. Men jag kunde inte riktigt somna om, samtidigt som jag absolut inte ville gå upp. Thea och Anders vaknade strax efter Elin och efter en stund så gick Anders upp och ordnade på kläder på sig, E o T och gick och åt frukost. Så lugnt o skönt det blev när de gick!

Jag låg kvar och njöt en stund, sen gick jag upp och pratade lite med Hanna som låg kvar i bäddsoffan. Hon hade inte märkt när de andra gick upp och iväg! Hon kan verkligen sova hon. Jag tog en dusch i lugn o ro, och sen klädde vi också på oss och gick för att äta frukost. Då var den första halvan av familjen i princip klara redan. Farmor o Farfar dök upp strax efter oss.

Elin ville hämta sin plånbok på rummet och gå ut och köpa något fint. Vi vuxna försökte få henne att förstå att det inte finns så många affärer som är öppna före 9 en söndagmorgon, men hon ville ändå ut o kolla. Thea hade ändå helt tappat tålamodet med att vara på restaurang, så A tog dem med sig ut på stan för att se om det fanns några affärer som var öppna.

När Hanna och jag också ätit färdigt, så ville hon förståss också ut och handla något fint. Hon sa att vi kunde ju gå en promenad sålänge tills affärerna öppnade. Så vi hämtade pengar o jackor och gick ut. Jackorna kändes inte speciellt nödvändiga. Verkligen somrigt denna helgen!

När vi promenerat en stund runt slottet så stod vi utanför turistinformationens dörr precis när de öppnade kl 10. Där hittade Hanna många fina saker. Tillslut bestämde hon sig för ett fint litet block med slottet på och en liten billig dalahäst.

Sen gick vi tillbaks till hotellet och mötte de andra som också var på väg till turistinformationen för att shoppa.

Jag packade ihop våra saker och lade mig sen för att vila en stund på sängen. Under tiden så ritade Hanna i sitt nya block. Lungt o skönt och vi trivdes båda två.

Anders hade det lite intensivare som hade två spralligare barn med sig, men han klagade inte.

Sedan packade vi ut oss i bilen och körde hem igen.

Frisörvecka

Denna veckan har jag tre frisörtider bokade på tre dagar till mina tre flickor.

Thea fick den första tiden, för hennes lugg irriterade henne mycket, och klämmor får aldrig sitta någon längre stund i hennes hår. I går blev det. Det var första gången hon var hos frisören, så hon sa inte ett pip och satt högtidligt stilla hela tiden. Hon vill ha långt hår, så det blev luggen o lite på topparna.

Idag var det Elins tur. Hon ville ha kort hår så det blir lättare att borsta. Så det fick hon. Lite uppklippt och inte jättekort. Och så fick hon lite grön spray-färg i det också. Tänk så mycket det gör med håret. Hon fick plötsligt mycket rundare ansikte.

Hanna har förut sagt att hon inte behöver klippa sig, för hon vill ha långt hår. Jag har förklarat att man ändå måste klippa topparna ibland, annars blir det inte fint. Nu när hon fick se Elin, så vill hon plötsligt ha ännu kortare hår! Vi får väl se om hon ändrar sig till imorgon när det är hennes tur. Jag tror att hon ångrar sig senare om hon klipper av det.

Efter varje klippning följer en fikapaus innan resten av barnen hämtas från dagis. Mycket trevligt faktiskt.

Promenadfunderingar

Jag gick min vanliga promenad runt byn idag.

Precis innan jag gick så sa Anders att han hörde på radion att någon sa att det frigörs serotonin när man går långa promenader. Det var visst en kvarleva från när vi människor var nomader i öknen. Då flyttade man någon annanstans när det inte kändes bra, så kändes det bättre bara av att man gick. Ja, något sånt var det han hade hört.

Jag funderade på det där när jag gick. Det ligger nog något i det. Jag känner mig iallafall ofta bättre av att gå en sväng. Det har jag alltid gjort. Själv eller i sällskap av en hund eller barnvagn med hellst sovande bebis/bebisar.

När jag var liten gick jag gärna långa sommarpromenader längs den gamla järnvägen med Nicke eller ensam längs stranden i Beddingestrand. Under en period när jag gick på högskolan så gick jag timmespromenader med Tessy i princip varje dag. Det mådde vi bra av båda två. När jag var gravid och sjukskriven så gick jag promenader här i byn. Kortare o kortare ju mer magen växte. Och när barnen tillslut kom, så gick jag med barnvagnen. Längre och längre tills barnen blev för rastlösa för att sitta stilla i vagnen i en timme eller så... Med Thea blev det inte lika många promenader, men jag försökte gå några gånger i veckan när de stora var på dagis iallafall.

Och nu känner jag mer än någonsin att mina promenader ger mer harmoni i tankarna. Gör att jag kan orka tänka och planera framåt emellanåt. Jag ler när jag promenerar :-)

Kanske hänger det ihop. Kanske är det så att jag har låg nivå av serotonin (som min psykiater säger). Kanske ger promenaderna en liten höjning som känns bra?