Halloween

På tösernas dagis var det halloween-fest idag. De har pysslat o grejat inför detta i två veckor, och äntligen var det dax :)

Det blev lite smått kaotiskt i morse, det måste medges. En draculadam, en skelettflicka och Lilla Spöket Labolina skulle fixas till. De stora töserna hade masker sedan förra året och fick låna svarta kjolar av mig. Hanna fick låna en svart top också, men Elin hade bestämt sedan långt tillbaka att hon skulle ha sin favorit-tröja: en grön pirat från me&i och det passar ju sig bra med döskallemärken idag, trots att det kanske inte är vad en draculadam skulle ha valt... men jag kan ju ha fel förståss...

Det som blev riktigt stressande var att jag inte kunde hitta min svarta kajalpenna som jag skulle sminka Labolina med. Jag förstår inte vart den tagit vägen... Jag är helt säker på att jag hade den i påskas.... I panik ringde jag till dagis o frågade om de hade något sådant där, men det hade de inte. Dagisfröken tipsade mig iallafall om vattenfärger, så det fick det bli. Väldigt tjusigt faktiskt. Stora runda cirklar runt ögonen med ögonfransar runtom hela och en kryll-lock i pannan. Ett lucialinne till det och ingen kan missa att det är Labolina som kommer :)

Andra stressmoment var att jag skulle med tåget till Danmark och att jag helt missat att betala räkningarna i gårkväll, så det var jag tvungen att göra på morgonen det med, eftersom jag övernattar på min danska kro i dag och sen är det ju väldigt försent (Ja, ännu mer försent än idag alltså). Packat hade jag förståss inte heller gjort, men det tar ju nästan ingen tid när man bara ska vara borta en natt själv och jobba. Fast rollon missade jag :/

Jag tyckte också det kändes lite jobbigt att behöva cykla till tåget i den där blåsten.... Men min ängel räddade mig igen :) Han var iväg och köpte nya vinterdäck till min (ängel igen) bil på morgonen och så kom han hem om lagom till att köra mig till tåget. Hade han inte gjort det, så hade jag fått ta nästa tåg.

Imorgon skulle det ju ändå snöa, så cykeln lockar inte på hemvägen heller... Men nu kan jag ju inte ta cykeln hem, så det får bli någon annan lösning...

När jag satt på S-toget och var en station från min slutstation så började det regna! Jag som hade rationaliserat bort regnbyxorna denna gången och bara hade regnjackan (den använder jag alltid. Röd o snygg som en vindjacka). Så tröttsamt! Ni kan ju gissa hur mysiga mina jeans var efter 20 min promenad till kontoret :/ Trots att jag gick o höll upp framkanten på jackan hela vägen så inte allt vatten skulle rinna ner på benen.

Barnen kom iallafall iväg till dagis som de skulle. Jag pratade med dem i telefon nu i kväll och Hanna berättade att de hade ätit gröna maskar (grönfärgad spagetti), fingrar (korv) naglar (majskorn), spindelnät (rivna morötter) och elefantbajs (köttbullar) till middag på dagis idag :)

Jag fick ett annat rum idag. Här räcker duschdraperiet hela vägen runt :) Fantastiskt!

Men nu är det dax för Madame Terror!

Tänd ett ljus

Jag fick ett såntdär jobbigt kedjemail från en vän som annars inte brukar skicka sådana. Jag tittade lite närmre på det, och jag blev berörd.

Så, jag klickade in och tände ett ljus för alla barn som far illa pga pedofilerna på internet. Man kan ju iallafall hoppas att det kan göra någon nytta!

Om du inte gjort det redan, så gör det nu, här, idag! Det kostar bara ett par minuter av din tid.

Fruktsallad

Vi hade två apelsiner och en blodgrape som legat länge i fruktskålen, trädgården är full med äpplen och päronen jag köpte förra veckan börjar bli smått övermogna.

Så detta blev till en fruktsallad. Jag filéade apelsinerna och grapefrukten, det gör att de blir ännu godare, faktiskt. Jag var länge motståndare till det och tyckte att man skar bort så mycket, men det är faktiskt inte så mycket som går bort ändå och det blir ju så mycket godare utan klyfthinnorna.

Jag hittade också 5 mandlar, så de hackades och åkte i de med.

I kylen hade vi en liter vaniljyoghurt som jag tänkt ha till mellanmål en dag. Det blev idag, till fruktsalladen.

Ett sånt halleluja-moment! Det blev verkligen jättegott ihop och alla barnen höll med och alltihop gick åt!

A hade inte tid med mellanmål och är inte heller så mycket för varken frukt eller yoghurt, så han hoppade över det hela.

Thea sitter faktiskt fortfarande kvar och äter upp det sista av yoghurten.
Eller ja, hon gjorde det fram till att jag skrev det, då kom hon o sa att hon ätit färdigt.

Tänder

Jag har nog inte rapporterat om att en av Elins 6-års-kindtänder är på väg upp... Det har den varit i 2 veckor nu ungefär kanske. :) Det är tanden nere till höger.

Och för några dagar sedan... i helgen kanske... så började Hannas högra övre framtand att bli lös! Den är bara lite lös änsålänge, så det tar nog lite tid, men på väg är den iallafall :)

Hemresa och väckarklocka

När jag kom till Malmö i onsdags så var klockan ca 17:56. Jag kollade på den stora tavlan när nästa tåg hitåt skulle gå. 18:53!!

Jag hade räknat med att de går en gång i halvtimmen, men det hade tydligen blivit för sent på kvällen för det.... Och att dessutom missa det förra tåget (17:53) så precis kändes liite jobbigt.

Men det var ju bara att acceptera, så jag ringde hem för att tala om att jag blir lite senare än vad jag tänkt. Då frågar A om han inte ska komma o hämta mig! Visst har jag sagt att han är en ängel :)

Jag kollade upp när nästa tåg till Lund gick, så behövde han inte köra ända till Malmö. Det var samma tåg som jag nyss hoppat av som stod kvar och skulle gå några minuter senare. Så det var bara att hoppa på igen.

Farmor o Farfar var på besök, eftersom Hanna Karin INGA hade namnsdag, så de kunde passa barnen medan A kom o hämtade mig. Rätt skönt att slippa vänta och dessutom cykla hem i mörkret. Vi hämtade cykeln med bilen :)

Hanna hade fått en rosa väckarklocka med Disneyprinsessorna på och med en gyllene krona högst upp. (-Är det riktigt guld?!?-Nej det är bara plastguld. -Ååh!) Det har hon önskat sig sedan förra julen, om inte längre... Så ni kan ju gissa om hon var lycklig....
Och om Elin var avundsjuk... hon har ju också önskat sig en väckarklocka nästan lika länge som Hanna... Men det var ju inte hennes namnsdag...

Jag har hela tiden försökt övertyga dem om att det är bättre att jag väcker dem än att de ska vakna av en hemsk signal från en väckarklocka, men de har inte trott på mig alls.

Så nu när de äntligen fått en väckarklocka, så skulle den givetvis provas morgonen efter. Vi kom överens om att jag inte behövde gå upp till dem förrän väckarklockan ringer. Den stod på 7, precis samma tid som jag brukar väcka dem. De sover ju i samma rum alla tre, så det räcker med en klocka för att väcka allihop.

Morgonen kom, klockan blev 7 och klockan började pipa. Elin vaknade. Och pipa och pipa och pipa. Thea vaknade. Klockan pep o pep ännu mer. Men inte förrän jag lyft upp den till Hannas huvud (inte intill örat) så vaknade hon, så vi kunde stänga av den. Phu!

Jag sa att hon nog skulle vänja sig vid att vakna av den så småningom.

Idag gick jag också upp till dem när jag hörde klockan, och då satt alla tre upp i sina sängar. Så det gick fort att vänja sig.

Morgon

Nu sitter jag på kontoret igen, och här har vi iallafall trådlöst nätverk :)

Så, jag har klippt in det jag bloggade igårkväll, men nu måste jag jobba. Vi har en del som ska hinnas med idag....

Danskt hotellrum

Här sitter jag på ett gigantiskt hotellrum, iallafall för att vara på en dansk Kro. Det är betydligt större än det vi bodde hela familjen i när vi bodde på hotell i Örebro t ex. Ja, överlag ett stort, nytt o fint hotellrum. Fast minus i kanten för dushraperi. Och för ingen internetförbindelse!

Menmen, vad kan man begära av en kro på den själländska landsbygden... Det ser ut som ett "nätverkshål" i väggen strax under telefonsladden... men jag har ingen kabel, alla kör väl trådlöst nuförtiden? Här hittades inte ett enda trådlöst nätverk... Kanske kunde jag gå bort till receptionen och fråga om internet o sladd... Eller så struntar jag i det. Verkar jobbigt. Jag har ju min bok, Madame Terror, och så finns här ju TV också. Fast rätt skönt att det är tyst, så jag har inte slagit på den.
Jag kan ju också skriva lite här som jag sedan kan klippa in i bloggen imorgon.

T ex så kan jag berätta att det regnade rätt rejält när jag gick till dagis med barnen. Det tar ju knappt 2 min att gå dit, så jag tyckte det kändes onödigt att dra på regnbyxorna för den lilla biten..... Så jag blev givetvis plaskblöt om brallorna. Det vet ju varenda människa att om man har regnjacka men inte regnbyxor, så blir det så. Barnen som hade sina täckjackor blev inte alls lika blöta om sina brallor, även om jackorna blev ganska sura... (Deras regnkläder var ju på dagis)

Nåväl, egentligen grämde jag mig mest över hur jobbigt det skulle bli att cykla till tåget i detta regnet. Jag kom hem, packade ner datorn, bytte brallor och tog på regnställ o handskar. När jag kom ut så var det uppehåll :)

Ett par droppar kom det på väg till tåget, men inte alls så det störde, eller så regnbrallorna blev blöta. Men, lite svettigt är det att cykla 20 min i regnställ, så jag kände mig lagom fräsch när jag satt där på tåget sen. Trots att jag tog av regnstället igen.

Sen på S-tåget på andra sidan sundet så träffade jag på en S-tågs-kontrollant för första gågnen i mitt liv! Givetvis hade jag köpt fel biljett, så den gällde inte hela vägen. Jag har tänkt många gånger att jag borde kolla upp vilken biljett som är rätt, jag har ju åkt sträckan flera gånger, men det har aldrig blivit av. Så står man där och funderar räcker det med den här, eller måste jag köpa den där... Äsch, där är ju ändå aldrig några kontrollanter, så det spelar väl mindre roll...

Men idag så spelade det visst roll. Det var iallafall en snäll kontrollant som hade lite sympati för en Dum Svensk Blondin... Jag slapp böta 600:- (kanske det bara är om man inte har någon biljett alls som det gäller?) och slapp undan med att betala 28 DKK för tilläggsbiljetten, som egentligen kostade 30. Jag hade 29 DKK i min ficka, men han ville inte ha de två 50-öringarna....

Nåja, nu vet jag iallafall vilken biljett det är som gäller hela vägen. Och jag lovar att jag kommer att köpa den i fortsättningen! Visst, det gick bra denna gången, men jag tycker det känns lite pinsamt att vara den Dumma Svenska Blondinen. Jag vill hellre visa att jag minsann kan o vet hur man gör. Verkligen oproffsigt då att komma med fel biljett. Hellst ska man ju ha ett pendlarkort, så det syns att man är en van resenär, men så mycket åker jag inte över hit så att det kan betala sig....

Jag hade tänkt att jag skulle göra lite nytta med min dator på Öresundståget, men jag har för opålitligt batteri för det.... Det orkade bara precis starta datorelendet innan det dog, knall o fall.

Jag testade att dra ur sladden igen nu, och samma sak hände (jo, jag kom ihåg att spara först J) Efter en minut eller två så kollade jag med muspekaren på batterisymbolen och den sa att det var 98% kvar och att det skulle räcka 1:24. Sen, PANG, utan minsta varning så tvärdog den.

Men, nu tror jag att jag ska ägna resten av kvällen åt Madame Terror. Datorn har jag egentligen sett tillräckligt av idag.... Vi kom inte från kontoret förrän klockan var 8 på kvällen. Vi har det lite hektiskt nu med mycket som ska hinnas med. Det är också därför jag är här idag o imorgon. Min chef, Sanne körde mig hit till Kroen... Jag vet faktiskt inte ens vad den heter.... Har inte varit här förr, men det ligger 5 min från där Sanne bor, så det var därför hon bokade in mig här.

O

Ostrukturerad
Okoncentrerad
Omotiverad
Ostädad
Osund
Osocial
och o-allt-möjligt känner jag mig idag...

Vinterskor

Igår fick jag nästan lite panikkänsla, eller egentligen redan i förrgår kväll.

Mitten av oktober och inga vinterskor köpta. Det måste göras innan barnbidraget kommer, för var det inte slut innan, så lär det bli det då.

Alltså, var jag tvungen att köra o köpa skor igår, för idag är det ju som bekant barnbidragsdax.

Men så skulle jag ju mäta barnens fötter först. I somras köpte jag en fin mätgrej som man kan mäta både fötter o skor med, så den skulle ju vara perfekt nu. Om jag bara hade hittat den! Både jag och Anders lade en stor del av morgonen på att leta efter denna tingest, utan resultat :( Var kan den vara? Saker kan ju inte bara försvinna... eller?

Nåja, jag hittade istället en såndär pappersmätsticka som man får i skoaffären, så den fick ju duga istället.

Enligt den skulle H&E ha stl 29 resp 28 = samma som de haft 2 vintrar i rad nu! Knappast troligt. Så jag bestämde mig för att strunta i det och helt enkelt köpa en stl större.

Jag var lite nervös när jag kom fram till Skopunkten... Undrar om det finns något av värde kvar... Men när jag kom in så var där massor av vinterskor! Tydligen har det varma vädret gjort att fler än jag förträngt vinterskoshoppandet :)

Så efter lite botaniserande så blev det ett par röda BEAVER stl 30 till Hanna och ett par likadana fast blå stl 29 till Elin. Där fanns lila också, men inte i 29, så det fick bli blå.

Sen är det ju så på Skopunkten att man måste köpa 3 par skor. Försöker man köpa två par, så får man nästan en utskällning, för man får ju ett par till på köpet. (Tro mig, jag blev tvingad att ta ett par extra likadana en gång, "för de är ju gratis"...) Så jag hittade ett par snygga högklackade spetsiga stövlar med snörning till mig :) Inte för att jag egentligen behövde dem, men det är ju kul med lite nytt... De kostade 50:- mer än barnens, så man kan ju säga att de kostade 50:-, eftersom jag då fick ett par av barnskorna gratis, och det var de absolut värda.

När barnen kom hem så fick de förståss prova. Thea fick prova Elins gamla som också var BEAVER. Perfekt.

Men, Elins var för små. Tårna tog i, och det går ju inte för sig. Så efter lite funderande kom jag fram till att det bästa var att jag körde tillbaks o bytte efter kvällsmaten, för att undgå barnbidragsruschen igen. Jag berättade för Elin att det fanns lila också, men inte i den stl, så frågade jag om hon ville ha dem istället om det fanns rätt stl. Det ville hon.

Väl framme i affären igen, så hittade jag lila i stl 30 och skulle till att byta dem. Då säger kassörskan att då får hon slå om hela kvittot, för de kostade inte lika mycket! Underligt. De röda o de blå kostar 249 och de lila 199!? Vad är det för fel på de lila? blir min reaktion då. Det kunde hon förståss inte svara på. Vi jämförde o jämförde och kom fram till att skillnaden var att de lila var ca 1 cm kortare i skaftet och sulan såg annorlunda ut.

Hade jag handlat i en dyrare affär, så hade kanske personalen vetat lite om skorna de säljer, men man kan väl inte begära för mycket av Skopunkten antar jag...

Efter en del velande, så bestämde jag mig för de lila iallafall. Hon ville ju ha dem, och de är säkert lika bra som de andra.... Men gissa om jag kommer att gräma mig så fort hon klagar på att hon fryser.....

Dagens

Bästa: Lång, lugn o trevlig pratstund med Hanna efter kvällsmaten när alla andra gått upp.
Sämsta: Min anpassning som jag kört fast i och inte kommit någonvart med på hela dagen. (jobb)
Lunch: Fiskbullar med cous-cous. (Elins önskning)
Kvällsmat: Mackor med ägg.
Klädsel: Mörka smala jeans, krona mamma (khaki) och svart fleecejacka.
Hår: En fläta.
Humör i genomsnitt: Traadig.

Två tredjedelar

Idag har Anders haft ont i halsen och Elin inte känt sig bra i magen, så de har varit hemma båda två.

Jag hade en mammagrupps-träff mitt på dagen som gick rätt bra. Men det känns som det går åt mer tid när det är mitt på dagen. Då måste jag ta igen lite av mitt vanliga jobb nu på kvällen istället och det är lite segt.

Anders mor tyckte det var längesen jag visade hur långt jag kommit på mitt me&i-mål, så nu när jag kommit över 100 000, så visar jag gärna igen :)



Halva sässongen har gått och jag har kommit två tredjedelar av vägen till mitt mål. Visserligen brukar färsäljningssummorna sjunka något mot slutet av sässongen, men jag tror ändå inte att det ska bli något större problem att gå i mål :)

Fast, egentligen gör jag detta för att komma ut o träffa folk. Pengarna är sekundärt. Jag brukar säga att jag har en väldigt billig hobby som ger pengar istället för att kosta pengar....

Men nu får jag fortsätta med mitt "riktiga" jobb en stund till!

Vad som hänt sen sist

I torsdags var då begravningen av Anders farmor. Det gick bra. Ingen var sjuk och H&E var så lugna som man kan förvänta sig av ett par 5½-åringar i kapellet. Kanske lite lugnare ändå faktiskt, om man tänker efter. De satt inte bredvid varandra, det var uttänkt från början! De tyckte det var lite tråkigt, så en och annan lite väl hägljudd gäspning hördes och Elin försökte ett par ggr fånga Hannas uppmärksamhet med fåniga miner, men hon lugnade ner sig igen.

Men det är ju sorgligt med begravningar. Det kommer man inte ifrån. När de stora starka karlarna gråter, ja då kan det inte hjälpas att jag också gör det. Det blir ju så känsloladdat det hela. Och som om det inte vore nog med den begravningen man är på just då, så kommer iallafall jag ofelbart med mina tankar in på begravningar jag varit på förut: Morfar, Farfar, Faster, Farmor och Anders mors moster och så blir det någon extra tår för dem igen. Och så kommer också tankarna på framtida begravningar. Det är de tankarna som är de värsta. Särskilt som nu Farmor Ester var den sista i sin generation. Då är det våra föräldrars generation som står på tur. Nästan otänkbar tanke.

Nåväl, vi åkte hem till Farmor o Farfar efteråt och jag hämtade dit Thea också från dagis. Sedan lämnade jag resten av familjen där framemot kvällen för att hålla en visning som varit bokad sedan länge.

~~~***~~~

Fredag morgon var det segt att komma upp och jag kände mig inte riktigt iform. Och, istället för att komma igång bättre efter hand efter frukost och sånt, så kändes det bara värre :/

Som tur var så hade Anders inte åkt tidigt till jobb, så när jag väckt töserna och lagt fram deras kläder och jag kände att nu kan jag inte mer... jag _är_ sjuk och mår illa och det blir bara sämre, då gick jag bara ner till honom vid frukostbordet och sa att han fick ta över, för nu går jag o lägger mig igen. Vad skulle jag göra utan honom? Han är en klippa! Han ordnade givetvis iväg allihop till dagis utan att beklaga sig :)

Jag tillbringade större delen av dagen i sängen eller framför toan :x
Ett glas vatten till lunch och ett glas till mellanmål, men de stannade inte så länge....

Jag trodde att jag skulle bli bättre under dagen så jag kunde hämta min leverans på lagret, men så blev det inte. Den får jag hämta imorgon istället. Värdinnorna som jag skulle levererat till visade förståelse och tyckte inte det gjorde så mycket att de fick vänta till måndag. :o)

Jag fick ringa hem Anders lite tidigare också, så han kunde hämta barnen.

En stund efter att de kommit hem, så fick han yrselkänningar och fick gå in o lägga sig han med. Han hade nästan 39 grader!

Så, tillsammans hade vi någon typ av maginfluensa. Han hade feber o jag kräktes...
Barnen fick titta på film....

Jag ställde fram kvällsmaten till barnen, sen kunde jag inte var i köket mer, det luktade ju mat (jo, även mackor luktar för mycket när man mår illa!). Jag fick gå och lägga mig. Anders gick ner och övervakade kvällsmaten från ryggläge på golvet!

Sen piggnade han till ganska bra av en Ibumetin och fick barnen i säng.

~~~***~~~

I lördags var vi lite bättre båda två, även om orken inte riktigt var på plats.... Blev en hel del film för barnen då med... Fast A tog ut dem på shoppingtur på eftermiddagen iallafall. Jag sa ju att han är en klippa :)

~~~***~~~

Idag hade jag träff på eftermiddagen. Jag hade övervägt att försöka hitta vikarie, eller flytta träffen, men ju närmre söndagen vi kom, desto bättre kändes det, så jag körde på. Det gick utmärkt. Känner mig riktigt frisk nu faktiskt.

Oktoberonsdag

Idag var Hanna också hemma. Hon var tjurigare än vanligt i morse, sa att hon hade ont i magen och inte ville till dagis. Anders skulle ändå vara hemma med Thea en dag till för säkerhets skull.

Hon har inte kräkts något mer och verkar egentligen inte sjuk. Hon bara äter lite dåligt. Men, det har hänt en gång att vi kommit med barnen till dagis efter magsjuka och sagt att nu är de friska och så kräkte en av dem ner hela hallgolvet :/ Pinsamt.

Det vill vi inte vara med om igen, så därför fick Thea vara hemma en extra dag. Hanna har inte heller verkat speciellt sjuk idag. Jag har frågat henne ett par ggr hur det känns i magen och det har blivit bättre o bättre hela dagen. Så jag hoppas att det inte blir något mer med henne. Och att Elin också klarar sig.

Jag kände mig småkass hela dagen igår, men när jag kom ut på träff så blev det bättre och sen har det hållt sig :)

Jobbdagen idag har varit ganska värdelös. Full av meningslösa småfel som tagit massor med tid att få rätt på och som inte borde varit där från början... Har inte kommit många meter framåt utan mest snott runt i cirklar känns det som. Tillslut orkade jag inte med några fler motgångar, utan satte igång att baka scones till kvällsmaten istället.

Det händer inte ofta att mamman i detta huset bakar (även om hon är den enda som över huvudtaget gör det någongång).

Dessutom ordnade jag te till, något som vi annars bara dricker hos mormor o morfar, eftersom jag tycker det är så knöligt o stirrigt när alla barn ska välja tepåsar, få vatten i sina muggar, doppa tepåsar, lägga i socker eller honung, röra om och få mjölk i. Dessutom väldigt nervöst med det varma vattnet innan de kommit till mjölken... Jag brukar välja det bekvämare alternativet med bara mjölk, utan te.

För att komplicera det hela lite till så ställde jag en hop med ljus på bordet för att mysa till lite, som "alla andra" gör såhär på hösten. Det gör vi i princip aldrig annars.

Sen tog jag ett djupt andetag och kallade på familjen. Jag bestämde mig för att vi _skulle_ ha det mysigt och trevligt och att jag _inte_ skulle tappa humöret. Jag lyckades ganska bra tycker jag nog. Men nog är det intensivt med de där barnen. De skriker o gapar o gnäller på tok för mycket för att det ska kunna bli mysigt på riktigt.... Men man får försöka låtsas iallafall.... nångång ska de väl lyckas lugna ner sig litegrann... Jag väntar på "Plötsligt händer det..."

Kan inte sova

Jag vaknade vid halv ett-tiden av att Thea var ledsen. Då har hon spytt i sängen :(

Det var inte så mycket, men det luktade otroligt hemskt. Jag väckte Anders som fick ta hand o T medan jag ordnade med sängen. Så brukar vi göra.

Det blev inget mer och hon var inte alls gnällig eller ledsen när hon väl fick komma upp ur sängen.

Praktiskt med tvillingstorasyskon. Jag tog helt enkelt den andra spjälsängsmadrassen. Grubblade lite över hur jag egentligen brukade göra när någon av de andra spytt i sängen. Jag tror faktiskt att jag bara torkade lite med vatten och lade plastad frotté över så de kunde sova där igen och tog bättre hand om det dagen efter.

Vet inte vad det kan ha varit. Hon har ingen feber, men det luktade verkligen sjukt..... Hon åt dåligt till kvällsmaten. Tog bara ett par tuggor på sin macka och drack lite mjölk. Hon får ju vara hemma imorgon, det är klart. Men undrar om vi ska hålla de andra hemma också? Är det magsjuka, tro?

Anders farmors begravning är på torsdag. Hoppas alla är friska då!

Thea och Anders sover sedan länge, men jag kan inte somna. En massa konstiga tankar surrar runt i huvudet. T ex pinsamheter från skoltiden och På Rymmen med Hjalle och Heavy och med Martin Timell som programledare. Kommer du ihåg det programmet? Det var läängesen. Någon slags föregångare till dokusåporna kan man väl säga.

Nåja, en massa konstiga tankar, som sagt. Och så känns magen lite i uppror efter stanken fortfarande. Och så fort någon hostar eller låter över huvudtaget från barnens rum, så blir jag ännu mer klarvaken och spetsar öronen. Dax igen?!? Men inget mer hittills iallafall.

Jag tröttnade tillslut på att ligga där o vända mig, så jag satte mig här en stund istället. Men jag får väl göra ett försök till... Jag vet ju att jag kommer att vara skittrött imorgon och att jag verkligen behöver min sömn...

Det känns inte riktigt som jag vill få något i min mage just nu, men kanske känns det ändå bättre om jag går ner och dricker lite A-fil. Det brukar hjälpa när jag har svårt att somna om på natten...

Tradig dag idag...

Men Thea och jag hade det mysigt när vi var ensamma hemma :)

Hon är så söt och hon paratar så mycket och har så många roliga idéer. Härligt att vara bara hon o jag ibland. Jag borde bestämt ordna lite ensamtid med Hanna och Elin då och då också...

Helgen

Igår var jag på säljarmöte och träffade lite me&i-kollegor på förmiddagen och på eftermiddagen/kvällen var vi och hälsade på några kompisar som köpt hus i sommar.

Idag hade jag träff kl 13 och fick lite extra energi på förmiddagen, så jag dammsög och bytte lakan i tösernas sängar. Sedan kände jag egentligen inte alls för att åka iväg på träff till folk som jag inte känner, men jag fick iallafall iväg migsjälv och precis som jag visste, så var det ändå roligt när jag väl kom iväg :)

Värdinnans man sa när jag hälsade på honom: "Jag känner igen dig" Och jag kände inte alls igen honom. Pinsamt. Det visade sig att vi gick i samma skola i grundskolan, men han är 2 år yngre än mig. Det förklarar ju det hela. Inte minns man väl de som är två år yngre heller, de var ju bara "skitungar" De som var två år äldre hade man ju däremot bättre koll på. Det är ju bara en naturlag liksom. Vi kom också fram till att hans bror och min syster gått i samma klass.

När jag kom hem efter träffen så var barnens farmor o farfar här på fika. Sedan kom den stora tröttheten över mig igen.... Jag som tyckt att det gått rätt bra den senaste tiden.... Nåja, det känns lite bättre nu iallafall, och jag har sagt åt migsjälv på skarpen att jag ska gå och lägga mig direkt efter Sopranos ikväll!

Nu börjar det!!

Ändrade planer

Det är inte mina planer som är ändrade, utan Hannas.

Hon har länge sagt att hon ska bli uppfinnare, men nu har hon ändrat sig. Hon ska bli författare.

Hon berättade detta för mig igårkväll. Ja, först så visste hon inte att det hette författare, utan hon sa att hon ville bli "en sån som skriver böcker" så då talade jag om att det hette författare. Så nu vet hon vad hon ska bli och hon säger det med stor stolthet i rösten.

Ett utmärkt yrkesval tycker jag. Jag funderade själv på att bli det när jag var liten. Jag har skrivit många långa berättelser och en serietidningsserie med minst 20 nummer som handlade om en trollfamilj. Jag började också på en bok som var väldigt lik Kalle Blomkvist, men den blev nog aldrig färdig.... En fin romantisk novell som fyllde en hel skrivbok skickade jag in till Starlet en gång. Jag hörde inget av dem om den alls.

Hanna har iallafall redan nu skrivit två böcker. Den första fick Anders i 35-årspresent. Så den får han ta riktigt väl vara på nu så vi kan ställa ut den i Hanna-muséet sedan :) Den andra var en sagobok om dinosaurier som vi läste till gonattsaga igår när det äntligen var Hannas tur att välja saga. Thea ville inte välja den kvällen innan, trots diverse övertalningsförsök...

Härligt med barn som vet vad de vill!

Pajen

Den blev ätbar, det blev den och Elin tyckte t o m att den var god och åt upp allt utom osten. De andra två barnen åt lite här o lite där, men tyckte inte det var så gott. Thea åt alla sina champinjoner och den mesta broccolin iallafall medan Hanna tyckte att botten var bäst.

Själv var jag inte så nöjd just med själva botten, men resten var helt OK. Jag ska nog köpa hem ett paket smör och en påse fint vetemjöl (det var slut), det blir bättre då. Lite grahamsmjöl (en tredjedel - hälften) brukar jag ha i, men det blev liksom för mycket med bara det. Tyckte jag iallafall.

Anders tyckte att jag gjorde bättre pajer förr men detta var iallafall bättre än tradiga mackor. Vet inte vad jag ska säga om det betyget precis... Men han åt två portioner iallafall, så ätbart var det.

En lagom bit till middag åt mig imorgon blev det över. Perfekt :)

Idag

Idag har jag fått iväg ett mail till mina kunder om våra oktobernyheter, fått gjort en del programmering på jobbet, dammsugit nedervåningen, gått min promenad och ordnat en grönsaks-och-skink-paj som nu står i ugnen.

Inte så illa trots allt.

Återstår att ta reda på om pajen går att äta också...

Bottnen gjorde jag av dinkel-grahamsmjöl, fin-rapsolja och lite vatten. Alltihop på känn. Jag hade varken smör eller margarin hemma, men tänkte att det går nog såhär också. Sen förgräddade jag den nog en smula för länge, så den blev nästan bränd :( Hoppas de inte märker det, resten av familjen.

Fyllning blev frästa champinjoner, broccolibuketter, en riven morot, en riven palsternacka, en halv riven rabba (kålrot om någon icke-skåning läser) och lite strimlad rökt lönnebergaskinka med valnötssmak. På detta en äggstanning och några skivor ost.

Anledningen till att det blev just de sakerna i var att jag fått dem i grönsakslådan från mossagården, så det blir lite "man tager vad man haver"

Jag återkommer med kommentar om hur den blev senare.....

Helgen

I lördags var vi på Skånemässan och barnen fick ansiktsmålningar för första gången. Det tyckte de förståss var spännande. En rosa katt och två gula fjärilar blev det. Och ni som känner mina barn förstår väl genast att det var Hanna som var den ROSA katten....

I söndags var de stora flickorna ute o cyklade med ett par jämnåriga flickor som bor i närheten. Så skönt att man kan släppa iväg dem själva. Vi har samma gränser för var de får cykla alla familjerna. Det känns bra. Och så stannar de och leker lite här o lite där. Verkar så mysigt på något vis. Så hade inte jag det när jag växte upp, utan alla barn i min ålder fanns på bil-avstånd :( Det var trist, och ett av mina mål har varit att mina barn ska växa upp i närheten av andra barn som de kan GÅ och leka med. Skönt att se att vi kommit dit. Ännu bättre sen när de blir lite större och man kan låta dem gå själva även längre bort i byn. Nu får de inte gå över genomfartsvägen i byn själva. Där är mycket tung trafik. De flesta bor på andra sidan, förståss.

Thea ville förståss också vara med o cykla i söndags, men henne kan vi ju inte släppa iväg själv och jag blir såå rastlös av att gå med henne när hon fjomsar omkring med sin 3-hjuling. Så hon fick istället följa med mig på promenad med paraplyvagnen. Så fick jag röra lite på mig också :) Jag passade på att gå väldigt fort när hon satt i vagnen, men då och då ville hon förståss "gå fäääälv" och då gick det inte så värst fort framåt..... Men det är ju sånt man får ta när man går med en 2-åring.

Jag har också haft tankarna en del på Anders farmor som dog i förra veckan. Hemskt tråkigt när folk dör. Men samtidigt var hon 100 år (på riktigt, hon fyllde i maj) och har bara blivit mindre och mindre "med" de senaste åren. Hon har suttit i rullstol länge och nu på slutet tog de inte ens upp henne ur sängen. Då hade hon slutat kommunicera helt. Förut har hon pratat och sjungit när hon varit på gott humör, även om det inte precis var något man förstått.

Jag tycker det är hemskt när folk tynar bort på det viset. Jag har nog sörjt henne länge och har lite dåligt samvete över att jag tycker att det är lite skönt att hon äntligen fått somna in.
Det är troligtvis annorlunda för de som står henne närmre. Jag har visserligen känt henne i 15 år, men inte på samma vis. Vi har mest träffats på kalas och de sista åren inte ens det.

Det blev en del snack... Jag som tyckte att jag inte hade något att skriva om.....