Glöggfest mm

Idag börjar jag bakifrån:

Hanna, Elin, Thea o jag har just kommit hem från Helenas glöggfest på Vid Ån och jag är så glad :-)

Innan vi åkte så var jag på dåligt humör och hade inte alls lust att åka dit. En massa folk som jag inte känner och så själv hålla ordning på de där tre yrvärderna bland Helenas alla små fina saker i butiken. Men jag hade ju lovat barnen och jag kände på mig att det hade blivit en väldigt trist kväll här hemma när jag nu var på dåligt humör redan. Så jag tog mig i kragen och tvingade mig att ta oss dit.

Thea hade inte sovit middag på dagis och då brukar hon somna till Bollibompa. Glöggfesten började kl 19, så jag var lite orolig över hur det skulle gå med henne. Men så bestämde jag mig för att sluta oroa mig och ta med vagnen och ta det hela som det kom.

Mycket riktigt så somnade hon till Bollibompa och var inte helt lycklig över att bli väckt för att byta till fina kläder, trots att vi pratat om vilka kläder hon skulle ha innan och då var hon eld o lågor över att hon skulle ha sin plysh-kjol.

De beklagade sig lite över att behöva stänga av TVn mitt i något spännande program, men annars skulle vi ju inte hinna fram i tid. För övrigt kom vi iväg ganska gnäll-fritt. Thea dåsade till lite i bilen, men somnade inte. Och vi kom precis i tid! Det var det faktiskt ingen annan som gjorde. Antingen hade de kommit lite för tidigt, eller så kom de lite senare.

Just när vi kommit in och gick o tittade på utställningen medan vi väntade på att Helena skulle komma ut ur köket o hälsa på oss, så ringer min telefon. Det var en gammal kompis som jag inte pratat med på ... över ett år iallafall. Så olägligt. Så jag försökte avsluta det lite kvickt o fint samtidigt som jag träffar Jukka där på festen som jag inte heller pratat med på länge. Så när jag tillslut lagt på så slår det mig att jag inte sa ett ord om "telefonkompisens" nya dotter som jag vet att han har fått. Usch så ohyfsat. Men jag skickade nyss ett SMS till honom för att bota det.

När vi kommit lite till ro på festen, efter att ha hälsat ordentligt på värdparet och på Jukka och hans fru, hittat ett bord att sitta vid och ordnat med glögg o lussekatter, så kände jag att det kunde bli lite trevligt. Barnen sprang fram o tillbaka o knäckte nötter och hämtade pepparkakor och verkade känna sig ganska hemma och så satt jag och pratade med de som jag faktiskt kände i flera minuter isträck emellanåt ;-)

Det blir ju lite interrupt och lite spring när man ska hålla reda på tre barn också samtidigt, men det får man ju liksom räkna med. Stort beröm för min prickblomma och för barnens kläder (givetvis också meandi) fick jag också. Roligt :-) Fick t o m dela ut visitkort :-)

Och jag kan inte riktigt komma över att det gick så himla bra med barnen. De var så duktiga och kivades inte och stökade inte mer än vad man kan förvänta sig (faktiskt lite mindre). Jag behövde inte höja rösten åt dem en enda gång på hela tiden!

När klockan var nio, så kände jag på mig att nu var det nog dax att åka hem. Så jag talade om för töserna att det var den sista pepparkakan de hade i sin hand nu (de har helt säkert ätit 20 st var, minst) och sen var det dax att ta på jackan och åka hem. Jag fick bara några ganska tama protester på det.
Hanna hittade en magnetisk ko, som hon ville att vi skulle köpa precis just när vi skulle gå, men jag sa abra till henne vänligt men bestämt att vi inte skulle köpa nånting just nu, för det är dax att åka hem, och det gick hem(!)
Thea försökte vara snabb o klura till sig en pepparkaka till, men jag fångade henne. Då blev hon ledsen o sa att hon ville sova i vagnen (Jag hade sagt att hon skulle säga till när hon ville sova). Jag sa att hon skulle få sova i bilen, och det gick hem(!!)
Elin protesterade inte alls. (!!!)
De tyckte nog att det var precis lagom att åka hem då :-)

Så sen sa vi hejdå och gick till bilen. Där hoppade alla fint in i bilen och de stora tog på bältet utan en enda påminnelse och allt var bara frid o fröjd, verkligen!

Jag berättade flera gånger för dem att jag var så glad för att det gått så bra och de varit så duktiga och för att vi inte bråkat ett dugg :-)

På dagen idag var Kjell här och jobbade lite innan han körde vidare norrut. Trevligt med en arbetskamrat som omväxling :-) Vi fick väl inte gjort riktigt så mycket som jag tänkt och det var väl en av orsakerna till mitt dåliga humör sen. Men när jag nu ser på dethela med lite perspektiv, så var det nog inte så farligt med det, trots allt.

I torsdags jobbade jag bara med meandi. Körde sammanlagt 15 mil för att hämta leverans och köra ut till värdinnorna och fick plats med en lunch och en fika med olika kollegor. Trevligt.

På kvällen kom Kjell hit och åt med oss, så han slapp äta själv på hotellet. Trevligt det med. Busade med barnen precis när de skulle lägga sig gjorde han förståss, men det får man ta ;-)

Hanna ville att han skulle läsa sagan för dem, men han tyckte det var svårt att läsa högt på svenska sa han, så han trodde att de skulle ha svårt att förstå när det blev halvnorska. Dessutom ville Elin att jag skulle läsa, och eftersom det var hennes tur att välja saga, så bestämde jag att det fick bli som hon ville.

Sen satt Kjell o jag och pratade en stund, men det blev inte speciellt sent för han skulle ju köra tillbaks till hotellet.

Nu ropar min kudde på mig hör jag....

Imorgon kommer Anders hem :-)