Doppingen (plask-o-lek)

Nu har Thea äntligen varit på sin första plask-o-lek-lektion! Det är det första steget där man ska lära sig hoppa från kanten o doppa huvudet o så. Doppingen heter det steget.

Hon hade berättat själv flera gånger för alla på dagis att idag ska hon gå på plask-o-lek med lyckliga ögon.

I hela hennes liv har ju systrarna gått på plask-o-lek medan hon har fått stanna hemma och plaska i den yttepyttiga badbaljan i duschkabinen... inte riktigt samma sak...

Nåja, när hon var riktigt liten så var hon med på badet i babyskyddet medan vi krånglade med plask-olek-tiderna efter varandra med H&E och skickade den stackars Thea hit o dit mellan oss. Ja, ett sånt klydd vi hade då...

Men, tillbaks till igår: Eftersom Theas grupp börjar redan 16:15, så fick jag komma o hämta henne lite tidigare på dagis. Bara henne. Inte Hanna o Elin. Spännande för en 2½-åring.

Vi körde dit i god tid så vi kunde ta det lungt med ombyte o dusch. Thea hatar ju just dusch-biten. Men, när vi kom dit så fick vi inte komma in o byta om utan skulle vänta i cafeterian utanför så simläraren kunde informera lite först. Sicket påhitt! Det gjorde ju att vi fick mycket kortare tid i vattnet och det hade väl gått precis lika bra att säga de där sakerna inne vid bassängen? Samma saker som vi förövrigt hört 100 ggr, vi som varit med förr. Parkera inte i vändzonen, utan på de markerade platserna (som aldrig någonsin räckt till) och duscha ordentligt innan badet. Och så upprop. Sen gå o byta om i stress o press och halvpanik nästan...

Så kom vi äntligen i vattnet och fick plaska och hoppa och putta på en boll med hakan, kinden o pannan. Det tyckte Thea att det kunde man väl göra. EN gång. Sen ville hon leka o göra annat förståss. Inte kan man väl putta på en boll flera ggr i rad heller?

Men, hon var ändå bra med för det mesta. Jag blev lite förvånad när vi äntligen fick åka på rutchkanan (som hon tjatat om sedan hon fick syn på den), för då blev hon lite feg och vågade inte åka? Sist när vi var där o badade så åkte hon ju som en virvelvind... Nåja, man förstår sig inte helt på små barn...

Sen ville hon förståss inte upp o duscha. "Inte hem!!" "Nej, nej, vi ska inte hem nu. Vi ska ju bara duscha, och sen ska vi äta. Vill du ha korv eller paj?" "Ja, paj!"

Väl inne i duschen frös hon så hon skakade och vägrade göra något annat än ligga i en skakande hög på golvet.... Inte så bra... Jag fick med henne in i bastun en stund så hon kunde värma sig. Där satt vi tills hon började säga "Aj! Aj! Aj" och titta förvånat på sina armar. "Tycker du det är för varmt?" "JA" Så då fick vi gå ur bastun igen.Det gick på ca en minut... Menmen, lite varmare hann hon visst bli, så sen duschade vi och klädde på oss.

En flicka i omklädningsrummet hade fått en banan. Då ville Thea också ha banan. Så då fick jag påminna om att vi skulle äta paj i cafeterian sen. Det fick Thea att stråla och med näsan i vädret berätta för flickan att hon minsann skulle äta paj istället för banan.

Vi träffade Pappa i cafeterian. Han väntade på att H&E skulle simma klart. De började 17:00.

Så vi beställde och fick vår djupfrysta, micrade ost-o-skink-paj. De är otroligt trista, och jag kände att det egentlgien hade varit bättre att köra hem o äta våra vanliga mackor, men nu hade jag ju lovat Thea...

Thea älskar den där pajen, och åt upp hela. Det gjorde visserligen jag också, men mest för att ha något att göra medan jag väntade på att T skulle bli klar. Minst en halvtimme tog det för henne att få den i sig... Ja, nästa gång åker vi hem och äter mackor! Vi kör ju ändå med två bilar, så det var ingen större mening med att vi skulle stanna o vänta på H&E egentligen.

Ikväll kommer Farbror Stefan och hälsar på och sover över för han är i trakterna med jobbet. Farmor o Farfar kommer också, eftersom Anders har namnsdag, men de sover inte över, förståss. Jag ska på pysselkväll med dagismammorna, så de får klara sig utan mig. :-)

Anders ja. Visst måste man säga att det slaskar idag, så då ska det ju braska till jul. Vi får väl se om det stämmer.....