Oktoberonsdag

Idag var Hanna också hemma. Hon var tjurigare än vanligt i morse, sa att hon hade ont i magen och inte ville till dagis. Anders skulle ändå vara hemma med Thea en dag till för säkerhets skull.

Hon har inte kräkts något mer och verkar egentligen inte sjuk. Hon bara äter lite dåligt. Men, det har hänt en gång att vi kommit med barnen till dagis efter magsjuka och sagt att nu är de friska och så kräkte en av dem ner hela hallgolvet :/ Pinsamt.

Det vill vi inte vara med om igen, så därför fick Thea vara hemma en extra dag. Hanna har inte heller verkat speciellt sjuk idag. Jag har frågat henne ett par ggr hur det känns i magen och det har blivit bättre o bättre hela dagen. Så jag hoppas att det inte blir något mer med henne. Och att Elin också klarar sig.

Jag kände mig småkass hela dagen igår, men när jag kom ut på träff så blev det bättre och sen har det hållt sig :)

Jobbdagen idag har varit ganska värdelös. Full av meningslösa småfel som tagit massor med tid att få rätt på och som inte borde varit där från början... Har inte kommit många meter framåt utan mest snott runt i cirklar känns det som. Tillslut orkade jag inte med några fler motgångar, utan satte igång att baka scones till kvällsmaten istället.

Det händer inte ofta att mamman i detta huset bakar (även om hon är den enda som över huvudtaget gör det någongång).

Dessutom ordnade jag te till, något som vi annars bara dricker hos mormor o morfar, eftersom jag tycker det är så knöligt o stirrigt när alla barn ska välja tepåsar, få vatten i sina muggar, doppa tepåsar, lägga i socker eller honung, röra om och få mjölk i. Dessutom väldigt nervöst med det varma vattnet innan de kommit till mjölken... Jag brukar välja det bekvämare alternativet med bara mjölk, utan te.

För att komplicera det hela lite till så ställde jag en hop med ljus på bordet för att mysa till lite, som "alla andra" gör såhär på hösten. Det gör vi i princip aldrig annars.

Sen tog jag ett djupt andetag och kallade på familjen. Jag bestämde mig för att vi _skulle_ ha det mysigt och trevligt och att jag _inte_ skulle tappa humöret. Jag lyckades ganska bra tycker jag nog. Men nog är det intensivt med de där barnen. De skriker o gapar o gnäller på tok för mycket för att det ska kunna bli mysigt på riktigt.... Men man får försöka låtsas iallafall.... nångång ska de väl lyckas lugna ner sig litegrann... Jag väntar på "Plötsligt händer det..."