Hemresa och väckarklocka

När jag kom till Malmö i onsdags så var klockan ca 17:56. Jag kollade på den stora tavlan när nästa tåg hitåt skulle gå. 18:53!!

Jag hade räknat med att de går en gång i halvtimmen, men det hade tydligen blivit för sent på kvällen för det.... Och att dessutom missa det förra tåget (17:53) så precis kändes liite jobbigt.

Men det var ju bara att acceptera, så jag ringde hem för att tala om att jag blir lite senare än vad jag tänkt. Då frågar A om han inte ska komma o hämta mig! Visst har jag sagt att han är en ängel :)

Jag kollade upp när nästa tåg till Lund gick, så behövde han inte köra ända till Malmö. Det var samma tåg som jag nyss hoppat av som stod kvar och skulle gå några minuter senare. Så det var bara att hoppa på igen.

Farmor o Farfar var på besök, eftersom Hanna Karin INGA hade namnsdag, så de kunde passa barnen medan A kom o hämtade mig. Rätt skönt att slippa vänta och dessutom cykla hem i mörkret. Vi hämtade cykeln med bilen :)

Hanna hade fått en rosa väckarklocka med Disneyprinsessorna på och med en gyllene krona högst upp. (-Är det riktigt guld?!?-Nej det är bara plastguld. -Ååh!) Det har hon önskat sig sedan förra julen, om inte längre... Så ni kan ju gissa om hon var lycklig....
Och om Elin var avundsjuk... hon har ju också önskat sig en väckarklocka nästan lika länge som Hanna... Men det var ju inte hennes namnsdag...

Jag har hela tiden försökt övertyga dem om att det är bättre att jag väcker dem än att de ska vakna av en hemsk signal från en väckarklocka, men de har inte trott på mig alls.

Så nu när de äntligen fått en väckarklocka, så skulle den givetvis provas morgonen efter. Vi kom överens om att jag inte behövde gå upp till dem förrän väckarklockan ringer. Den stod på 7, precis samma tid som jag brukar väcka dem. De sover ju i samma rum alla tre, så det räcker med en klocka för att väcka allihop.

Morgonen kom, klockan blev 7 och klockan började pipa. Elin vaknade. Och pipa och pipa och pipa. Thea vaknade. Klockan pep o pep ännu mer. Men inte förrän jag lyft upp den till Hannas huvud (inte intill örat) så vaknade hon, så vi kunde stänga av den. Phu!

Jag sa att hon nog skulle vänja sig vid att vakna av den så småningom.

Idag gick jag också upp till dem när jag hörde klockan, och då satt alla tre upp i sina sängar. Så det gick fort att vänja sig.