Hemma igen

Ja nu har vi varit i Oslo och vänt!

Det var givetvis inga problem att lämna barnen hos mormor o morfar.

Båten gungade en del på vägen upp, men inte så någon av oss tyckte det var obehagligt. Men vilken skilnad i lugn-o-ro-faktor jämfört med förra gången då vi hade alla barnen med oss! Det var ju också det som var den stora poängen med denna resan, faktiskt.

I Oslo tog vi en 3-timmars sightseeingtur med buss. En av platserna vi stannade på var Holmenkollen. Tycker man att det tornet ser högt ut i TV så är det inget mot hur det ser ut när man står precis nedanför... Givetvis letade vi snabbt upp hissen upp, gick de sista trapporna (inte så få steg faktiskt) och kollade på/fotade utsikten. När vi skulle ner igen så var inte hissen uppe, så A tyckte att vi tar trapporna hela vägen istället, ner är ju inte så farligt. OK, jag hängde på så gott jag kunde, men A var snabbare, han längtade till toan... Det var lite skrangliga trätrappor som man kunde se ner igenom trappstegen= lite läskigt. Det var också olidligt många trappsteg! Det kändes lite i benen när man kom ner kan jag säga. Precis när jag kom ner så stod där ett par norska tonårstjejer och väntade på hissen. Jag hörde hur de sa till varandra "Nej, vi kan väl ta trapporna istället" (fast på norska då) Då hör jag migsjälv säga till dem "Det är väldigt många trappor, så det är nog ingen bra idé"
När vi kom ner var det dax att rusa till bussen och sitta där en stund till. Nästa gång vi gick ur kändes det rätt jobbigt i benen faktiskt, och sedan dess (igår förmiddag) så har det bara känts värre o värre i benen för varje gång jag rest mig eller, än värre, gått nerför en trappa. Menmen, jag är iallafall helt övertygad om att jag har muskler i både låren och vaderna :o)

Efter bussturen köpte vi iallfall vars en glass och satte oss på Akker Brygge i solen och tog det lugnt en stund innan vi strosade tillbaks till båten och tog det lugnt på soldäck en stund till. Sedan köade vi lite för att boka bord till buffén och efter det så flöt allt bara vidare :o)

Imorse kom vi hem igen och åkte mer eller mindre direkt hem till mina kära föräldrar och mina kära barn. Ganska väntad reaktion: Thea kastade sig över mig och sa "Min mamma" ett stort antal gånger medan H&E var lite lugnare i sina hälsningar. Vi stannade där i princip hela dagen, men nu är vi hemma framför TV-n igen och slötittar på inspelat Så ska det låta.

Imorgon är det ju mors dag, så då ska vi hälsa på barnens farmor o farfar på eftermiddagen. Till mamma gav jag ett litet paket idag som hon skulle öppna imorgon.