Mitt liv i 2:or och 7:or

Jag är inte den som brukar anta blogg-utmaningar, men när jag läste om Inas och framförallt Inas mammas liv i 2:or och 7:or, så kom inspirationen över mig:

1972:
Jag är 1 år gammal och bor med mamma o pappa i Jakobsberg.
Jag tror att det är detta året som vi åker på bilsemester till Holland i vår R4 och sedan flyttar ner till lägenheten i Lund.

1977:
Min bedårande lillasyster fyller 2 år och vi har bott lika länge i huset på landet där jag upplevt hela min barndom och där mamma o pappa fortfarande bor kvar.
Jag går på lekis och där leker jag redan mest med pågarna. Att läsa och skriva är fashinerande, så trots att mamma egentligen inte tycker att man ska lära sig läsa innan man börjar skolan, så frågar jag mig fram tills jag kan :-)

1982:
Mellanstadietiden är en ganska trevlig tid. Jag tycker om skolan, men börjar inse att jag inte tillhör de populäraste i klassen. Lite jobbigt också att vi inte bor i byn som "alla andra", så det alltid krävs planering dagen innan när man ska leka med någon kompis. Jag bestämmer mig för att inte bo så när jag blir vuxen och skaffar barn.

1987:
Jag slutar nian och börjar 4-årig teknisk linje på Polhemskolan i Lund. Verkligen skönt att slippa ifrån de gamla mönstren från den gamla klassen. En riktigt bra period i mitt liv börjar här med många kompisar och rikt uteliv.

1992:
Den 2-åriga elektroingenjörsutbildningen i Malmö avslutas, med bara en 5p-kurs i analogteknik kvar till examen. Den är fortfarande kvar....
Högskoletiden var t o m ännu bättre än gymnasietiden. Jag trivdes bra med kompisar och pojkvännen sedan ett år tillbaka: Anders. (Då var han kursare, nu är han sambo och far till mina barn.) Men började tröttna på pluggandet.
På hösten läste jag och A 20p datalogi på Lunds Universitet, för jag hade insett att det är bland datorerna som jag trivs bäst. Gärna så långt ifrån dioderna och transistorerna i analogtekniken som möjligt...

1997:
Vi köpte Huset!
Vi hade bott i en trist lägenhet i Malmö sedan -93 och fick för oss att kolla lite på hus för att ha något trevligt att göra på söndagarna. Andra helgen vi var ute och kollade hus så fick vi se detta Huset i tidningen och kom fram till att det fick vi inte missa att kolla på. När vi kom hit så gick jag runt här som i en dröm. Kärlek vid första ögonkastet!
När vi satt och väntade på att få prata med mäklaren så dök en gammal klasskompis från gymnasiet upp. Hon försökte prata med mig, men jag var väldigt kort mot henne, så hon gav snabbt upp. Jag var besatt av revirtänkande: "Ut ur mitt Hus alla människor!"
Det var 2 par till som var intresserade av Huset. Ägarna ville inte ha budgivning. Vi fick komma hit och dricka kaffe och prata med ägarna och mäklaren. Sedan skulle ägarna bestämma vem de ville sälja till. Mäklaren skulle ringa i helgen och tala om vem som fick det. Vi satt på nålar hela helgen, men ingen mäklare ringde. Tillslut ringde Anders och frågade. Vi vann! Stor lycka!
Detta var i mars och vi fick tillträde i augusti. Det var den längsta och segaste sommaren jag kan komma ihåg...

2002:
Livet fylldes av två små underverk: Hanna o Elin som föddes i februari året före.
Företaget där jag jobbade skar ner på folk och då var det småbarnsmammorna som rök oavsett anställningstid :-( Med hjälp av facket så fick jag iallafall en månads längre uppsägningstid och större delen av uppsägningstiden arbetsfri. Jag var ändå trött på stället, jag hade varit där i 9 år. Trodde inte det skulle vara så svårt att skaffa ett nytt jobb.

2007:
Familjen är utökad med en envis och energisk Thea sedan nästan 3 år tillbaks. Hanna och Elin är lika intresserade av att läsa och skriva som jag var i den åldern, så de lär sig konsten. Jag hoppas på att mina många hyllmeter med barn och ungdomsböcker snart ska få ett andra liv :-)
Jag jobbar som programmerare och översättare på distans hemifrån och som homepartyförsäljare för me&i. Men jag har sedan en tid tillbaks känt en allt större energilöshet och söker hjälp av en psykiater i januari. Då blir jag sjukskriven från programmerings/översättnings-jobbet och börjar medicinering för depression.
Nu känns det som jag har nått en vändpunkt mot ett bättre liv igen!