torsdag, november 15, 2007

Demonstrationsdag med oväntat slut

Igårkväll fick jag ett mail från en vän som berättade att det skulle anordnas en demonstration mot kommunens sparplaner för barnomsorg o skola idag.

Först tänkte jag att nej, såntdär håller ju inte jag på med. Jag har ju aldrig varit med i någon demonstration. Men efterhand under kvällen och under dagen idag så blev jag mer och mer övertygad om att jag faktiskt skulle hämta barnen lite tidigare och ta dem med på demonstration. Anders kom nyss hem från Polen (nu ikväll alltså), så han kunde ju inte vara med då, klockan 4.

Så, taggad till tänderna att visa de där kommungubbarna att det är viktigare att ta väl hand om kommunens barn än att räknas som lågskattekommun körde jag tidigare från jobb (fast inte riktigt så tidigt som jag hade tänkt), tog på mig skidstället (Det är KALLT i Skåne idag) och hämtade Thea.

Hon var inte överdrivet intresserad av att gå och demonstrera, men tillslut hade jag iallafall lyckats få på henne overall mm. Då höll jag på att smälta bort. Skidkläder är till för att bäras utomhus. Sen skulle vi in i bilen och snabbt iväg till H&Es skola.

Men då kom Thea på att hon var kissig. Suck! Bara att gå in i huset, skala av alla kläder, upp o kissa och på med kläderna igen.
Äntligen iväg till skolan. Inte speciellt tidigt. Nästan lite sent, faktiskt.
Framme på skolan ville T stanna i bilen när jag hämtade de andra. Ja, det lät ju bra för då går det kanske lite snabbare.
Men, inget kan ju gå speciellt snabbt med de där två damerna. Jag hann smälta bort en gång till.
Under tiden har Thea somnat i bilen, så när vi skulle ur bilen igen på konsums parkering, så ville hon förståss inte ut alls. Tillslut var vi då ändå på väg till torget.

Det stod i mailet att demonstrationen skulle börja kl 16 "...och efter cirka 30 minuter promenerar vi tillsammans till Komunhuset..."
Därför kändes det inte jätteviktigt att vara där precis kl 16, så det hade jag egentligen aldrig räknat med. Dessutom vet man ju att sånnadär saker alltid blir lite försenade (hur man nu kan veta det om man aldrig varit på demonstration förut).

Men när vi kom dit var klockan 16:35 och på torget stod en ensam vilsen människa. OK, tänkte jag, de har gått, men vi hinner kanske ikapp. Så, jag släpar iväg barnen mot Kommunhuset.

Halvvägs dit möter vi en ström av barn, vuxna och barnvagnar! Vi har alltså missat alltihop!

Jag blev så himla besviken.
De såg så glada ut de som kom gående och pratade glatt med varandra, och jag var så ur balans efter all stress som bara lett till fiasko, så jag kom mig inte för att fråga någon hur det hade gått eller så.
Vi bara vände och följde med strömmen tillbaks till konsum.

Där fick barnen stanna på (eller kring) en bänk ute vid förbutiken medan jag gick in för att handla det viktigaste. Jag kände att jag inte skulle fixa att ha dem med i affären.
Vi behövde också något att tröstäta på, tyckte jag, så jag köpte vars en pepparkaksglass (GB-Sandwich). De är väldigt goda och gick hem hos oss alla.
Sen körde vi hem och åt kvällsmat och gjorde allt det där som man gör på kvällarna.

Hur ska jag nu kunna berätta på jobbet imorgon att vi MISSADE demonstrationen!?! Jag som pratat om det hela dan idag....

Nåja, det löser sig väl :-)

1 kommentar:

Ina sa...

Men vilket antiklimax... Jag känner hur varmt det var, hur stressad du förmodligen kände dig och hur eländigt det blev när allt redan var klart när ni kom. Hoppas det gick bra att berätta om det på jobbet i alla fall! :)